Sent: Friday, September 11, 2009 12:10 PM
Subject: 425:e Vädjan om hjälp.
425:e Vädjan om hjälp.
Vädjan till Sveriges obarmhärtiga pastorer
Hej!
Fyrahundratjugofemte gången vädjas till
kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag
efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (
Den 424:e vädjan om hjälp kommenterades av tre svenska kyrkor.
Marieborgskyrkan i Västervik (www.marieborgskyrkan.se) samt Metodistkyrkan i Lofthammar kommenterade igen (senast: www.kyrkor.be/090901.htm) via kyrkans pastor Ralph Engstrand (ralph@post.utfors.se). Svensken Ralph Engstrand skrev denna gång ”[…] Vore det inte trevlgiare om Kristi kärlek fick smälta ditt iskalla hjärta? Då kan jag gott tänka mig, att det kan finnas förutsättningar för lösning på dina frågor också. Med vänliga hälsningar / Pastor Ralph”. Svensken Ralph Engstrand anklagar Torsten för att ha ett iskallt hjärta samt anser, med andra ord, att förutsättningen för att en präst i Sverige ska vilja agera som en Kristi lärjunge och därmed vilja vara en barmhärtig medmänniska är att Torstens iskalla hjärta först smälts. Motsatsen är efterlängtad; att Sveriges hårdhjärtade och hjärtlösa pastorer omvänder sig från sin svenskhet till Kristuslikhet.
Pingstkyrkan i Helsingborg (www.helsingborg.pingst.se) svarade obarmhärtigt via kyrkans svenske föreståndare och pingstpastor Henrik Åström (henrik@helsingborg.pingst.se). Den svenske pingstpastorn skrev ”Hej! Kan du plocka bort mig från din mail lista. Jag vill inte få dina återkommande mail. /Henrik Åström”.
Församlingen Guds Kraft i Sävsjö svarade oförståndigt och obarmhärtigt via dess svenske pastor Peo Svensson (info@gudskraft.se). Senast denne svenske pastor svarade för 3½ år sedan (www.kyrkor.be/060303.htm) uttryckte pastorn identiskt oförstånd. Den svenske Peo Svensson förvridet hänskjuter problemet angående obarmhärtiga pastorer till den individ som grundlöst uteslutits från kyrkan och som vägras kyrkans hjälp. Den svenska pastorsmetoden, att orättfärdigt skuldbelägga och att externalisera kyrkans problemorsaker, nyttjas flitigt av auktoritära och pseudokarismatiska svenska pastorer. Svensken Peo Svensson svarade nu ”När jag nu efter ungefär 3 och ett halvt år åter kommit upp på din mail lista måste jag säga att jag blir beklämd. Inte för att jag åter får dina brev men för att du fortfarande sitter fast i samma idé. Jag svarade på din 59:e vädjan med följande text: Tror jag förstår ditt problem. […] Om du nu efter 59 brev fortfarande inte fått napp, behöver du nog fundera på om du ska fiska på annat ställe, […] Efter ett tag har färgen torkat och då kan du kliva ut ur hörnet och förhoppningsvis hitta en god lösning på ditt problem. Efter din 424:e! vädjan tycks mig mitt enkla svar vara mer relevant än någonsin. […] Om jag hade något jag trodde kunde vara till din hjälp skulle jag gladeligen ge det. Nu kan jag bara önska dig att din självvalda ökenvandring ska ta slut och du kan kliva in i ”löfteslandet”! Till dess vore det vänligt om du vill stryka alla adresser @gudskraft.se och @gudskraft.nu Much love Peo Svensson”. Min tidigare respons till svensken Peo Svenssons uttryckta blinda missförstånd sedan 2006-03-03 är lika aktuell idag. Då kommenterade jag Peo Svenssons missuppfattningar: ”Verkligheten är den diametralt motsatta; svenska kyrkliga ledare har länge motarbetat och kuvat sanningsanförare. Mot några svenska pastorers ondska samt ignorans valde jag att resa mig, ifrån den inskränkta kyrklighetens anvisade hörn, till den av samfund förbehållet offentliga färgplätten, för att på det samfundsreservatet avge nödvändiga avtryck som kan bidra till svenska pastorers omvändelse från obarmhärtighet och oförstånd. Ondska förekommer inom alla samhällssektorer, men på inga platser i Sverige kan uppfattas att hyckleriet framstår mer tydligt än inom svenska kyrkor. Svenska pastorer utgör idag kanske ett av de effektivaste hindren för människors eviga frälsning.” Antagligen åsyftar den missförstående svensken Peo Svensson att kyrkans uteslutning av Torsten och svenska pastorers ovilja att hjälpsamt välkomna Torsten är av Torsten självvald. Det uppfattas också att svensken Peo Svensson inte tror att han är kapabel att manifestera Kristi efterföljelse genom att praktisera medmänsklig och lärjungamässig barmhärtighet.
Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen
För varje vecka och år av mitt liv, i väntan på en kyrkas välkomnande hjälp, som förverkas genom svenska pastorers obarmhärtiga ondska, försvåras samtidigt de naturliga förutsättningarna till äktenskap och familjebildning. Hittills har Sveriges pastorer gjort sitt yttersta för att försvåra och förstöra mitt liv genom aktiv ondska eller försummelse. Om Sveriges pastorer hade samveten skulle de skämmas. Guds vilja är att pastorer i Sverige omvänder sig från obarmhärtighet och istället erbjuder att hjälpa hjälpsökande människor i nöd.
Svenska pastorers kärlekslösa respons till min enkla vädjan om hjälp och ovilja att välkomnande hjälpa, i sökandet av lärjungamässigt kristen gemenskap och i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna, påvisar att många svenska pastorer är obarmhärtiga, omänskliga och grymma. Det skulle vara oansvarigt att inte uppmana Sveriges pastorer till omvändelse när evidensen är svenska pastorers obarmhärtighet, omänsklighet och grymhet. För samhället bör kristna pastorer utgöra föredömen i Kristuslikhet – inte varnande exempel på omänsklighet. Sveriges svenska pastorer bör därför omvända sig från svenskpastoral obarmhärtighet, svenskpastoral omänsklighet, svenskpastoralt oförstånd och svenskprästerlig heresi.
Några svenska pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till svensk kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig.
Utan att ha träffat mig, uppfattas några svenska pastorer bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor i Stockholm avvisar Torsten från intagning till sin församling då han befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande. Södermalmskyrkan (info@sodermalmskyrkan.org) har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer, och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Den svenske pastorn Kjell-Axel Johansson (kjellaxel.johansson@elimkyrkan.org) som uteslöt mig från Vineyard med motiveringen ”du är inte den sortens person vi vill sätta vår stämpel på” vill inte förtydliga vilken sorts människor han inte godkänner. Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme.
Svensk sjukvård klassificerar Torsten som narcissistiskt personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor”, ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär” och ”drar sig undan, isolerar sig”. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism. Den pinsamt okunniga svenska medicinsk-expertisen reagerar instinktivt enligt de tio kulturella deviserna i Sverige, med åtföljande logik; eftersom Torsten bryter mot svensk Jantelag är han störd. Enligt svensk sjukvård är kristen Gudstro ofta synonymt med tankeinnehåll av vanförställningskaraktär. Svensk medicinsk expertis missriktar orsakssambandet mellan uteslutning från kyrka och ensamhet, och tolkar istället att Torsten har valt att isolera sig från sin omgivning. Det faktum att svensken i flera internationella jämförelser kan uppfattas som socialt reserverad, ovänlig och misstänksam mot främlingar medför ökade kontaktsvårigheter med svenskar.
Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att de svenska pastorerna bekänner sina tillkortakommanden och tacklar församlingsproblemen, väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller hellre anamma feministteologins och pro-gayteologins heresier än att erkänna Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.
Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.
Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?
Med vänlig hälsning,
Torsten Nenzén
Föregående brev läses på webbsidan www.kyrkor.be.