----- Original
Message -----
From:
Torsten Nenzén
To:
hedin@filadelfia.nu
Sent:
Wednesday, January
12,
2005 11:41
AM
Subject:
ATT: Sten-Gunnar Hedin
Vädjan om hjälp till
församlingsgemenskap.
Kära Sten-Gunnar Hedin.
Hej.
Jag vädjar till Filadelfia
Stockholm om hjälp för två personliga behov. Mina två behov är enkla och
angelägna. Jag behöver (1)
tillhörighet i en kyrklig gemenskap och (2)
äktenskaplig gemenskap.
Mitt namn är Torsten. Jag är
kristen och söker att få bli välkommen i en kyrka i Stockholmsregionen. Nu
sjätte gången vänder jag mig (tidigare
041130,
040817,
040501,
040225,
031112)
till Filadelfia Stockholm med förhoppning att finna hjälp till kristen och
mänsklig gemenskap.
Jag är en
38-årig
man som aldrig tidigare har varit gift och längtar efter äktenskap med en
kvinna. På grund av ett vuxenliv av ofrivillig ensamhet och sorgfylld saknad av
medmänskliga relationer (i synnerhet sedan jag beslutade om hängivenhet till
kyrkan) och en omättad längtan efter äktenskaplig närhet, samt genom
pingstkyrkan Karisma Centers ledarskap förpassades jag av Riksförsäkringsverket
till samhällets åskådarläktare. Tidigare betjänade jag pingströrelsens Karisma
Centers pastorer men blev som medlem oförklarligt och mystiskt utesluten.
Uteslutningen från Karisma Center bidrog till svåra sociala omständigheter och
utanförskap.
På grund av sorg i saknad av
en kvinnlig livskamrat och medmänsklig närhet var jag från november
2000
sjukskriven i
3½
år. Efter uteslutningen från Karisma Center (2002-11-19)
ansökte jag om medlemskap i Södermalmskyrkan. Södermalmskyrkan avvisade dock min
ansökan eftersom pastorn ansåg att jag först borde uttrycka mitt ovillkorliga
förtroende till pastorn. Sedan uteslutningen ifrån pingstkyrkan Karisma Center i
november
2002
har jag därmed saknat församlingstillhörighet. Svensk försäkringskassa beslutade
i juni
2004
att bevilja förtidspension. Trots mina vädjanden till flera kyrkor i
Stockholmsregionen efter konkret hjälp har ingen kyrka kommunicerat någon vilja
att konkret avhjälpa mina två behov.
I mer än två år har det
sekteristiskt osunda Karisma Center och Pingstpredikant Thomas Ardenfors valt
att förtiga sanningen. Därför anser jag att Karisma Centers respittid, för
eventuell uppgörelse med sanningen i enrum, med råge är förbipasserad. Av det
rimliga skälet väljer jag att inte längre undanhålla ledarnamnen. Följande
scenario är sant.
-
(2002-11-19)
Pingstpastor Mattias Lekardal undertecknar och postar ett utträdesbrev ur
Karisma Center med texten: ”Härmed bekräftas att Torsten Nenzén på egen
begäran ej längre tillhör Karisma Center.”
-
(mars
2003)
Karisma Centers grundare och Pastor Sven Almkvist ringer till min mobiltelefon
en lördag och samtalar i
29
minuter. Pastor Sven Almkvist citeras: ”Vi ber om ursäkt att allt inte har
varit optimalt i församlingen.” Telefonsamtalet i övrigt saknar
tillstymmelse till erkännande av misstag, ansvar, ånger eller omvändelse.
Citatet saknar personlig anknytning till ansvar och skulle kunna likställas
med ett allmänt ursäktande om att universum inte är perfekt.
-
(maj
2003)
Möter Karisma Centers Pastors-par Anders & Gertie Edin på ett pendeltåg. I
vittnens närvaro erkänner pastors-paret att ”Syftet med uteslutningen var
att hjälpa dig vidare.” En cellgruppsledare (T.O.) i Karisma Center
direktfrågar Pastor Sven Almkvist och därefter direktinformerar mig med den
bekräftande uppgiften att ”Syftet med uteslutningen var att hjälpa Torsten
vidare.”
-
(2004-08-31)
Möter Pingstpastor Mattias Lekardal vid motsatt serverings- bordssida vid ett
företagarforum arrangerat av FGBMFI vid Scandic Continental. Jag frågar honom:
”Varför uteslöt du mig ifrån kyrkan?” Vid fjärde tillfrågandet väljer
Pingstpastor Mattias Lekardal att besvara frågan , i vittnens närvaro, med
frasen: ”Du har inte blivit utesluten.”
Anmärkningsvärt är att ingen
lokal församling i Stockholm har begärt en förklaring till denna inkonsekventa,
motsägelsefulla och omotiverade uteslutning ifrån Pingströrelsens Karisma
Center. Besynnerligt är att ingen lokal kyrka i Stockholmsregionen har välkomnat
mig till samtal angående ny församlingsmedlemskap. Samtal är förhoppningsvis ett
naturligt första steg till överenskommelse och beslut om församlingsmedlemskap.
Att ingen herde i Stockholm
kommunicerar en vilja att konkret hjälpa, i finnandet av kommunikativ gemenskap
och i mitt sökande efter en nödvändig livskamrat, kanske indikerar vår samtids
bristande omsorg för varandra. Kyrklighetens undantagslösa passivitet gentemot
dessa två vädjanden om konkreta ingripanden bekymrar. För hela kyrklighetens
anseende bör denna (och andras) alltmer prekära svenska livssituation snarast få
finna en upplösning.
Om det inte är alltför
mycket besvär önskar jag fortfarande att Filadelfia Stockholm hjälper mig (och
andra) i sökandet efter:
(1)
en kristen kyrka – behöver en äkta kristen gemenskap.
(2)
en kristen hustru – längtar efter äktenskap med en kvinna.
Tack på förhand en sjätte
gång.
Torsten Nenzén