Sent: Tuesday, September 01, 2009 11:55 PM
Subject: 422:a Vädjan om hjälp.
422:a Vädjan om hjälp.
Sveriges fördomsfullt sviniga pastorer
Hej!
Fyrahundratjugoandra gången vädjas till
kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag
efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (
Den 421:a vädjan om hjälp kommenterades av åtta kyrkor.
Andreaskyrkans församling i Flen tillhörande Svenska Baptistförbundet svarade anonymt (andreaskyrkans.forsamling@telia.com). Svenska Baptistsamfundets Andreaskyrka, som aldrig någonsin har träffat eller tidigare kommunicerat med Torsten, bedömer att Torsten är psykiskt sjuk och att Torsten är i behov av psykiatrisk vård. Baptistsamfundets anonyme kyrkoledare skrev ”Jag har tidigare önskat att du avför mig från din maillista. OCH VILL HÄRMED PÅ DET BESTÄMDASTE UPPMANA TILL SAMMA SAK. Jag vill inte ha något mail ifrån dig längre. Du är en mycket sjuk människa som behöver professionell psykiatrisk vård. Du skulle samtidigt behöva möta en kristen grupp som i bön och samtal med dig studerar vad kristen tro och liv inne- bär. […]”.
Pingstkyrkan i Linköping (www.lkp.pingst.se) svarade pingstvidrigt och fördomsfullt via dess krogpastor Magnus Dahlgren (mannut@gmail.com). Pingstsvinet anklagar att det inte går att kommunicera med Torsten (detta är första gången denne Magnus Dahlgren kommunicerar) samt anklagar att Torsten har upphört att hysa respekt för Sveriges kyrkoledare vid minsta tänkbara motstånd (Torsten är exkommunicerad i sju år och har vädjat offentligt om hjälp i sex år). Pingstkyrkoledaren skrev ”Hej Torsten! Jag jobbar som krogpastor och har inget med medlemsfrågor att göra i vår församling! Jag tror också att det skulle vara svårt att anpassa en verksamhet för någon som vi uppenbart inte kan kommunicera med och som vid minsta motstånd förbannar en hel grupp av förtroendevalda ledare!! Med den inställningen till sin nästa blir det nog också svårt att hitta en som kan älska dig villkorslöst! Men för Gud är inget omöjligt!! Med det sagt så vill jag också att du tar bort mig från din maillista! Tack, och Gud välsigne dig! Mvh. Magnus Dahlgren, Krogpastor, Västerås.”.
Marieborgskyrkan i Västervik (www.marieborgskyrkan.se) samt Metodistkyrkan i Lofthammar svarade artigt och fördomsfullt via kyrkans styrelseledamot Ralph Engstrand (ralph@post.utfors.se, marieborgskyrkan@marieborgskyrkan.se, loftahammar@metodistkyrkan.se). Den svenska kyrkoledaren uppger att han har full förståelse för svenska pastorers irritation, men kyrkoledaren är kognitivt oförmögen att förstå sambandet mellan fortsatta brev och svenska pastorers ovilja att hjälpsamt välkomna. Icke-kyrkliga människor har lättare att identifiera logiken och förstå det kausala sambandet än vad Sveriges förblindade svenska pastorer förmår – samt denne kyrkoledare. Som en typiskt fördomsfull svensk kyrkoledare hävdar han dessutom grundlöst att problemet är Torstens relationssvårigheter och att Torsten först måste bli helad genom terapi. Kyrkoledaren inom Metodistkyrkan skrev ”Sedan jag nu har fått ett par mejl från dig, har jag noggrant försökt sätta mig in i din situtation, och jag måste tyvärr säga, att jag har full förståelse för den irritation som många uttrycker över den frenesi du har att så intensivt sända ut mejl till oss kyrkliga. Från början fanns det en rimlighet, när det gick månader mellan mejlen och mejlen var informativa, men att nu sända två mejl i veckan och prata illa om medmänniskor i mejlen, då blir det inte längre hanterbart på något sätt. […] Förutom min privata e-postadress ber jag att du plockar bort dessa, om de finns med: loftahammar@metodistkyrkan.se, valemarsvik@metodistkyrkan.se, ralph.engstrand@metodistkyrkan.se, styrelsen@marieborgskyrkan.se, och dessa e-postadresser får absolut inte anges vid eventuellt citat av mitt mejl. […] Det brukar heta, att det inte finns någon rök utan eld, att det i grunden måste finnas något missförstånd, som ingen riktigt kan acceptera, varken du eller någon annan av de inblandade, och så länge detta mimssförstånd inte kan redas ut, så förblir det en varböld. Du har sökt hjälp för att komma till rätta med det hela, men det har kanske inte varit riktigt rätt väg. Jag tror, att det krävs neutrala instanser, typ S:t Lukasstiftelsen, som kan skaffa sig en förståelse för såväl din personliga situation som det missförstånd som föreligger mellan dig och Pingstkyrkan och alla andra kyrkor som inte vill eller kan förstå vad det verkligen handlar om. Att det handlar om relationssvårigheter är ju uppenbart och lyser klart igenom i allt vad du skriver, och som jag tolkar det, så beror mycket på din fixering på att du inte kan få hjälp med de två enkla krav som du ställer, samt att vi alla utanför Stockholm skall erkänna din åsikt om prästerskapets ruttenhet. Ju mer jag ser på det, ju mer ser jag ditt behov att möta kärlek och förståelse, och det måste börja med ett helande av dig själv, ett helande som jag tror endast kan ske med en terapi på kristen grund. […] pastor Ralph”.
Pingstkyrkan i Munka Ljungby (www.pingstkyrkan-munka.se) svarade hjärtlöst via pingstkyrkans svenska pastorsdjävel Hans Sköldenäs (hans@pingstkyrkan-munka.se) ”Ta bort mig från din mail-lista! /Hans Sköldenäs”.
Pingstkyrkan i Varberg (www.varbergpingst.com) svarade obarmhärtigt via dess svenska pingstpastordjävel Ola Olofsson (ola@varbergpingst.com) ”Var vänlig att ta bort mig från din maillista och alla de med @varbergpingst.se adresser!”.
Värnamo Alliansförsamling (www.varnamoallians.se) svarade hjärtlöst via dess svenska församlingsföreståndare och pastorsdjävel Lars-Gunnar Wettebrand (lg.wettebrand@varnamoallians.se) ”Jag ber att du tar bort samtliga adresser med @varnamoallians.se från din maillista. Vi kan inte hjälpa dig. Hälsning Lars-Gunnar Wettebrand”.
Centrumkyrkan i Säffle (www.centrumkyrkansaffle.se) tillhörande Svenska Baptistsamfundet svarade hjärtlöst via kyrkans svenska pastor och föreståndare Emanuel Georgson (emanuel.georgson@centrumkyrkansaffle.se) ”Torsten! Jag kräver omedelbart att bli struken från den djupt kränkande mail listan "vädjan om hjälp - Sveriges svenska pastorsdjävlar" / Emanuel”.
Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen
För varje vecka och år av mitt liv, i väntan på en kyrkas välkomnande hjälp, som förverkas genom svenska pastorers obarmhärtiga ondska, försvåras samtidigt de naturliga förutsättningarna till äktenskap och familjebildning. Hittills har Sveriges pastorer gjort sitt yttersta för att försvåra och förstöra mitt liv genom aktiv ondska eller försummelse. Om Sveriges pastorer hade samveten skulle de skämmas. Guds vilja är att pastorer i Sverige omvänder sig från obarmhärtighet och istället erbjuder att hjälpa hjälpsökande människor i nöd.
Svenska pastorers kärlekslösa respons till min enkla vädjan om hjälp och ovilja att välkomnande hjälpa, i sökandet av lärjungamässigt kristen gemenskap och i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna, påvisar att många svenska pastorer är obarmhärtiga, omänskliga och grymma. Det skulle vara oansvarigt att inte uppmana Sveriges pastorer till omvändelse när evidensen är svenska pastorers obarmhärtighet, omänsklighet och grymhet. För samhället bör kristna pastorer utgöra föredömen i Kristuslikhet – inte varnande exempel på omänsklighet. Sveriges svenska pastorer bör därför omvända sig från svenskpastoral obarmhärtighet, svenskpastoral omänsklighet, svenskpastoralt oförstånd och svenskprästerlig heresi.
Några svenska pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till svensk kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig.
Utan att ha träffat mig, uppfattas några svenska pastorer bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor i Stockholm avvisar Torsten från intagning till sin församling då han befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande. Södermalmskyrkan (info@sodermalmskyrkan.org) har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer, och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Den svenske pastorn Kjell-Axel Johansson (kjellaxel.johansson@elimkyrkan.org) som uteslöt mig från Vineyard med motiveringen ”du är inte den sortens person vi vill sätta vår stämpel på” vill inte förtydliga vilken sorts människor han inte godkänner. Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme.
Svensk sjukvård klassificerar Torsten som narcissistiskt personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor”, ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär” och ”drar sig undan, isolerar sig”. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism. Den pinsamt okunniga svenska medicinsk-expertisen reagerar instinktivt enligt de tio kulturella deviserna i Sverige, med åtföljande logik; eftersom Torsten bryter mot svensk Jantelag är han störd. Enligt svensk sjukvård är kristen Gudstro ofta synonymt med tankeinnehåll av vanförställningskaraktär. Svensk medicinsk expertis missriktar orsakssambandet mellan uteslutning från kyrka och ensamhet, och tolkar istället att Torsten har valt att isolera sig från sin omgivning. Det faktum att svensken i flera internationella jämförelser kan uppfattas som socialt reserverad, ovänlig och misstänksam mot främlingar medför ökade kontaktsvårigheter med svenskar.
Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att de svenska pastorerna bekänner sina tillkortakommanden och tacklar församlingsproblemen, väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller hellre anamma feministteologins och pro-gayteologins heresier än att erkänna Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.
Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.
Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?
Med vänlig hälsning,
Torsten Nenzén
Föregående brev läses på webbsidan www.kyrkor.be.