Sent: Friday, June 27, 2008 12:59 AM

Subject: 299:e Vadjan om hjalp.

299:e  Vädjan om hjälp.

Vädjan till Sveriges obarmhärtiga pastorer

Hej!

Tvåhundranittionionde gången vädjas till kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

Den 298:e vädjan om hjälp kommenterades av tre kyrkor.

Anställda inom trossamfundet Svenska Kyrkan i Uppsala har i veckan ljugit, avbrutit telefonsamtal, vägrat att besvara telefonsamtal trots att telefonväxeln har bekräftat personalens närvaro, givit falska löften att ringa åter, försökt att manipulera information, och fortsätter att dölja avslöjande fakta om Svenska Kyrkans tekniska avstängning av mig från kontakt med samfundet. Med tanke på omfattningen av heresi bland Svenska Kyrkans präster får man delvis betrakta den tekniska avstängningen från Svenska Kyrkan som en merit, men Svenska Kyrkans feghet att erkänna den tekniska avstängningen och fegheten att vägra beskriva avstängningens sökvillkor tyder på Svenska Kyrkans medvetenhet om samfundets etiska överträdelse.

I fem månader sedan januari 2008 har Svenska Kyrkans IT-chef Hans Eskemyr samt Svenska Kyrkans anställda vid kanslistöd/teknikstöd i Uppsala vägrat att bekräfta att Svenska Kyrkan har avstängt all min e-post till domänet *@svenskakyrkan.se , och Svenska Kyrkan vågar inte heller avslöja vilka sökord/begrepp som råder för blockeringen. Kanske Svenska Kyrkans servrar är inställda att radera all inkommande e-post inte endast från vissa kända domännamn oavsett om de aldrig har nyttjats för massutskick, men kanske att Svenska Kyrkan rentutav blockerar mot sökbegrepp som ”Nenzén” eller ”vädjan om hjälp”. Det kan vi inte med säkerhet veta förrän Svenska Kyrkan vågar att bekräfta sina sökbegrepp för blockeringen. Svenska Kyrkan strävar uppenbarligen att omöjliggöra för mig att kommunicera med anställda inom Svenska Kyrkan.

Efter upprepade telefonsamtal med Svenska Kyrkan i Uppsala skrev Svenska Kyrkan till sist 080626 ”Hej Torsten! Nu har jag undersökt om de två e-brev som du sände i tisdags har kommit fram till oss och det har de inte gjort. Vi har inte något filter här hos oss.” De två e-breven till info@svenskakyrkan.se skickades från två olika personliga domäner och där ett av domänerna aldrig har nyttjats för massutskick. Tidigare skrev jag om Svenska Kyrkan här: www.kyrkor.be/070731.htm  och här  www.kyrkor.be/080118.htm .

Frälsningsarmén Göteborg Hisingskåren (hisingskaren@fralsningsarmen.se) svarade oförstående ”Hej! Vad jag förstår så bor du i Stockholm och då är det väl lämpligt att du håller dig till församlingar där. Hälsningar Christer Svensson, Göteborg”. Vad jag förstår så är det utifrån Bibeln (www.kyrkor.be/061010.htm) lämpligt att "kristna" kyrkor i Stockholm hjälpsamt välkomnar - om kyrkorna skulle vara kristna. Eftersom ingen tillfrågad kyrka i Stockholm vill hjälpsamt välkomna är det möjligt att anta att dessa Stockholms kyrkor i realiteten inte är kristna. Och eftersom kyrkor i USA har valt att hjälpa genom att bedja för förändring bland Sveriges pastorer och för en lösning för min svenska omständighet som exkommunicerad och ensam, då skulle väl "kristna" kyrkor i Göteborg kunna göra detsamma.

Vikingstads Missionsförsamling (missionskyrkan.vikingstad@crossnet.se) som har mottagit 281 vädjandebrev svarade för första gången sedan det artonde brevet 2005-09-02 genom dess tillfällige pastor Staffan Johansson ”[…] Jag tyckert det är oroande och onödigt att du hänger ut dej själv som du gör. Var rädd om din integritet. Sök någon enda att samtala med om din situation. Någon själavårdare - terapeut som du känner förtroende för, annars fungerar inte samtalen. Av det du skriver drar jag slutsatsen, rätt eller fel, att du inte har så stort förtroende för oss pastorer som grupp. Men du Torsten. På samma sätt som du är unik, så är också jag som människa unik, och i min pastorsroll är jag tacksam för att inte bli kategoriserad efter hur andra t.ex. kollegor är.” Som så många andra svenska pastorer i Sverige tycks också denne pastor självklart utgå ifrån det för svenska pastorer gemensamt felaktiga antagandet att Torsten är problemet och att Torsten därför behöver vård och terapi. Verkligheten är det motsatta; svenska pastorer utgör problemet. Genom att ingen pastor i Sverige vill hjälpsamt välkomna Torsten i en för mänskligheten naturlig livssituation försvåras den svenska omständigheten för varje år av framhärdad svenskpastoral omänsklighet. Torsten är en utesluten kristen och han söker därför en Bibeltroende och lärjungamässig kyrka. Torsten smäktar efter en kvinnlig livskamrat och längtande gråter i sin ensamhet. Torsten vädjar till Sveriges kyrkor om besinning att hjälpsamt välkomna, men ingen tillfrågad pastor i Sverige vill göra det rätta och goda. Mitt argument för kategorisering av svenska pastorer som obarmhärtiga har redogjorts tidigare, och kan läsas här: (www.kyrkor.be/080229.htm).

Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén

Föregående brev via www.kyrkor.be kan diskuteras även med andra genom www.pastorer.se.