Sent:
Tuesday, March
04,
2008 2:41
AM
Subject:
266:e
Vadjan om hjalp.
266:e
Vädjan om hjälp.
Vädjan till pastorer
Hej!
Tvåhundrasextiosjätte gången
vädjas till kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga
behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1)
tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.
En pingstpastor, som varje
vecka har mottagit min vädjan om hjälp vid
248
tillfällen under
2½
år sedan det
17:e
brevet
2005-08-26,
valde att för första gången bemöta min vädjan. Pingstpastorn vill inte
identifiera sig med Sverige eftersom pastorn har flyttat ifrån Sverige, och
pastorn vill inte heller identifiera sig som obarmhärtig. Pingstpastor Onni
Haapala (onni_jr@hotmail.com),
som tidigare verkat i en Pingstkyrka i Södertälje, kommenterade den
265:e
vädjan om hjälp så här
”Tack
för ditt
265:e
vädjan som du skickade till mig. Jag måste be dig att inte skicka mera brev till
mig, för jag inte hör till den kategorien vad är adrssant för dina brev,
Sveriges obarmhärtiga pastorer. För det första har jag flyttat bort från Sverige
fyra år sedan. För det andra, är jag är inte obarmhärtig. Om du
fortfarande skickar brev, skirv rätt adressant: Till pastorer, då kan jag
möjligen läsa, vad du har på hjärtat! Mvh Onni Haapala jr. Lempäälä, Finland”
Pingstpastorns svar är
besynnerligt. Inget av de första
198
vädjandebreven rubricerar pastorer som obarmhärtiga, och
83
av dessa första
198
vädjandebrev rubriceras endast ”Vädjan till kyrkor” - utan subjektivitet eller
värdeomdömen om adressaterna. Pingstpastorn saknar trovärdighet i hans
motivering till att inte tidigare ha svarat, genom hans förevändning mot de
senare vädjandebrevens rubriker som klassificerar svenska pastorer som
obarmhärtiga, eftersom åtminstone
83
av de vädjandebrev som pingstpastorn har mottagit inte i rubriken attribuerar
svenska pastorer egenskapen som obarmhärtiga. Det faktum därjämte att
83
av vädjandebreven inte begränsar adressaten till Sverige genom rubriken,
ytterligare försvagar trovärdigheten i pingstpastorns bortförklaring.
Ingen undanflykt är godtagbar
för de pastorer i Sverige som har mottagit min vädjan om hjälp. Varje pastor i
Sverige som har mottagit min vädjan om hjälp och som har beslutat endera att
avvisa eller att inte svara är obarmhärtig.
Om en Bibelförkunnande pastor
i Sverige väljer att omvända sig från sin obarmhärtighet genom att deklarera den
nödvändiga kristna attityden att vilja hjälpa, då vinner denna följetong ett
gott slut. Om många pastorer i Sverige omvänder sig från deras hyckleri och
heresi, då finner Sverige mer trovärdiga pastorer och fler tillförlitliga
predikanter.
Jag efterlyser en kristen
kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i
sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle
kunna leda till äktenskap.
Finns en kristen kyrka i
Sverige som vill avhjälpa båda behoven?
Med vänlig hälsning,
Torsten Nenzén
Föregående brev
via
www.kyrkor.be kan diskuteras även med andra genom
www.pastorer.se.