Sent: Friday, February 22, 2008 1:22 PM

Subject: 263:e Vadjan om hjalp.

 

263:e  Vädjan om hjälp.

 

 

Vädjan till Sveriges obarmhärtiga pastorer

 

Hej!

 

Tvåhundrasextiotredje gången vädjas till kyrkliga institutioner i Sverige om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

 

Den 262:a vädjan om hjälp kommenterades av en missionskyrka. Bengtsfors Missionskyrka kontrade via dess pastor Lennart Johansson (missionskyrkan.bengtsfors@telia.com) med motsatt kritik. Den svenska missionspastorn anser att jag som vädjar till Sveriges pastorer om hjälp är hjärtlös. Enligt missionspastorn är det hjärtlöst att beskriva svenska pastorer som hjärtlösa, trots att verkligheten bevisar att Sveriges pastorer agerar endera hjärtlöst eller huvudlöst genom dess ovilja att hjälpa. Bengtsfors Missionskyrka skrev Du klagar på vissa människor för att de bedömer dig utan att ha träffat dig. Just så bedömer du mig. Du har aldrig träffat mig ändå beskriver du mig som en obarmhärtig pastor. Detta drabbar dig själv, inser du inte det? Att jag inte skulle hjälpa de som är i nöd är rent förtal från dig Torsten. Det är inte det rykte jag har som pastor i Bengtsfors. Över tvåhundra gånger har du sårat och förtalat mig. Detta kallar jag för hjärtlöst. Mvh. Lennart Johansson”.

 

Om missionspastorn istället hade svarat att han vill hjälpa hade han bevisat att han utgör undantaget från en generell kritik. Jag har tidigare direkt förklarat för Bengtsfors Missionskyrka den svenska situationen samt publicerat två av svaren: här www.kyrkor.be/061010.htm och här www.kyrkor.be/070413.htm .

 

I bästa fall predikar svenska pastorer till människor åtminstone vid ett tillfälle per vecka - på söndagar. När samma budskap om kristen barmhärtighet riktas till svenska pastorer på tisdagar och fredagar, fördömer svenska pastorer budskapet som dömande. Det utgör ytterligare skäl till varför svenska pastorer i detta kan anses som hyckleriets företrädare, istället för barmhärtighetens aktörer.

 

Efter att förgäves ha väntat på ett svar i tre månader från Stockholms kyrkor till mitt allra första brev i november 2003, skickade jag ett nytt vädjandebrev med följande mening som inledning ”Ursäkta mig att jag stör genom denna vädjan om assistans.” Brevtexterna till de första sex vädjandebreven under ett års tid innehöll ingen allmän kritik mot svenska pastorer. De första 13 vädjandebreven i 1½ år till Sveriges samfund och kyrkor rubricerades dessutom utan kritiska adjektiv.

 

Mina senare kritiska omdömen kring svenska pastorer och präster bygger på objektiva fakta angående responsen till min fortsatta vädjan om hjälp. De flesta pastorer i Sverige vägrar att kommunicera med mig. De pastorer i Sverige som har valt att svara uttrycker som regel fördomar och oförskämdheter. Ingen pastor i Sverige vill hjälpa. Eftersom de flesta kyrkorna i Sverige har valt att vägra att kommunicera med mig, och de fåtal pastorer som har svarat vägrar att välkomnande hjälpa, finner jag att beskrivningen av svenska pastorer som obarmhärtiga korrekt speglar verkligheten.

 

Oviljan att hjälpa saknar Bibliskt stöd. Svenska pastorers ovilja att hjälpa sin nästa och svenska pastorers bristande barmhärtighet sanktioneras inte i Kristi evangelium (läs Lukas 10:25-37) och är därför en synd. Svenska pastorers obarmhärtighet indikerar endera hjärtlöshet eller förståndsbrist.

 

(Ords.3:27-28)

Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den. Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig", fastän du kunde hjälpa genast.

 

Om det existerar undantag från min generella beskrivning av svenska pastorer och präster som obarmhärtiga välkomnar jag motbevis. För att bevisa ett undantag måste faktiskt en pastor i Sverige svara att denne vill hjälpa.

 

Förhoppningsvis skall någon Bibelförkunnande kyrka i Sverige småningom deklarera den nödvändiga församlingsattityden att vilja hjälpa. Någon annan inställning kan jag tyvärr inte acceptera från en kristen kyrka.

 

Jag efterlyser en kristen kyrka som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

 

Finns en kristen kyrka i Sverige som vill avhjälpa båda behoven?

 

Med vänlig hälsning,

 

Torsten Nenzén

 

 

 

 

Föregående brev via www.kyrkor.be kan diskuteras även med andra genom www.pastorer.se.