Sent:   Friday, November 10, 2006 7:04 AM

Subject:   132:a Vädjan om hjälp.

132:a  Vädjan om hjälp.

Vädjan till kyrkor

Hej!

Hundratrettioandra gången vädjas till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

Den 131:a vädjan om hjälp kommenterades av en kyrka utanför Stockholmsregionen. Ingen kyrka inom Stockholmsregionen svarade.

Sannfärdighet och rättrådighet är lågt värderade dygder bland Sveriges kyrkliga makthavare. Ledaren i ekumeniska nätverket New Wine Sverige, pastor Kjell-Axel Johanson, är också huvudpersonen indirekt bakom Pingst FFS grundlösa anklagelse att jag skulle anses vara en besvärlig person, och att det därför är förståeligt att Pingstkyrkan Karisma Center uteslöt mig som medlem. Kjell-Axel Johanson, tidigare lärare vid Vineyard Teologiska Skola och idag pastor i Elimkyrkan i Stockholm, avstängde mig från fortsatta studier vid teologiska skolan 1997 av två egendomliga skäl. Kjell-Axel Johanson avstängde mig från teologiska skolan med motiveringen att "Du är inte den sortens person vi vill sätta vår stämpel på. Du har problem med dina känslor." När jag frågade Kjell-Axel Johansson direkt på plats vad han åsyftade med sin motivering till avstängningen, avslutade han samtalet med denna korta och arroganta mening, "Jag förstår att du inte förstår.", utan ytterligare förklaring. En vecka efter avstängningen återupptog jag frågan via e-post till Kjell-Axel Johanson om varför jag inte längre var välkommen till teologiska skolan. I svarsbrevet skriftligen nekade Kjell-Axel Johansson istället till att jag överhuvudtaget skulle ha blivit avstängd från skolan. Efter ytterligare en vecka ändrade Kjell-Axel Johanson sitt svar en andra gång och förklarade att jag fick fortsätta studera vid skolan, men att jag inte längre var välkommen att närvara vid hans lektioner. På vilket sätt jag skulle, enligt Kjell-Axel Johansson, ha uttryckt problem med känslor eller utgöra någon "sorts" person är än idag obesvarat. Kjell-Axel Johanssons falska anklagelse och orättfärdiga avstängning utgör det enda argumentet i Pingst FFS resonemang att Torsten är besvärlig - och genom att Torsten är besvärlig anser Pingst FFS att uteslutningen från sekteristiska Pingstkyrkan Karisma Center är förståelig. Att Karismasekten, Filadelfiakyrkan i Stockholm samt Kjell-Axel Johansson har försatt sig själva i besvärande situationer genom auktoritetsmissbruk och lögn medför inte med nödvändighet att Torsten är en besvärlig människa. Om Torsten skulle utgöra ett besvärande problem för kyrkan bör en grund för Kjell-Axel Johanssons och Pingst FFS anklagelser redovisas. Existerar en rättskaffens pastor i Sverige som vågar anhålla om underlag till Kjell-Axel Johanssons agerande och anklagelser mot mig? Ett offentligt erkännande från Kjell-Axel Johansson att han ljugit och agerat orättfärdigt skulle kunna medföra att också Pingst FFS häver sin orättfärdiga dom mot mig som en besvärlig människa.

Eftersom Stockholms pastorer ännu inte vill omvända sig genom inre motivation, måste andra pastorer och präster i Sverige våga ta ställning offentligt för sanning och godhet i detta ärende för att påverka Stockholms pastorer genom yttre motivation. För varje vecka och år av mitt liv, i väntan på en kyrkas välkomnande hjälp, som förverkas genom svenska pastorers obarmhärtiga ondska, försvåras samtidigt de naturliga förutsättningarna till äktenskap och familjebildning. Hittills har Stockholms pastorer gjort sitt yttersta för att försvåra och förstöra mitt liv genom aktiv ondska och försummelse. Om Stockholms pastorer hade samveten skulle de skämmas. Guds vilja är att pastorer i Sverige omvänder sig från obarmhärtighet och istället erbjuder att hjälpa hjälpsökande människor i nöd.

Några svenska pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till Stockholms kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att också meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig för samtal.

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen 2002 ifrån en av Pingströrelsens sekteristiska församlingar, och Pingstkyrkan Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag enträget vädjat till Stockholms kyrkor om hjälp. Ingen kyrka, emellertid, erbjuder att avhjälpa de två behoven.

Några svenska pastorer uppfattas bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Svensk sjukvård klassificerar Torsten som personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor” och ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär”.

Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism.

Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att bekänna sina tillkortakommanden och tackla församlingsproblemen inom svensk kyrklighet väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller anamma feministteologins och pro-gayteologins heresi än att erkänna naturliga och Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

Finns en kristen kyrka i Stockholm som vill avhjälpa båda behoven?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén

Föregående brev kan tillgås via webbplatsen:   www.kyrkor.be.