Sent:   Tuesday, October 10, 2006 7:43 AM

Subject:   123:e Vädjan om hjälp.

123:e  Vädjan om hjälp.

Vädjan till kyrkor

Hej!

Hundratjugotredje gången vädjas till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

Den 122:a vädjan om hjälp besvarades av två kyrkor inom Stockholmsregionen, kommenterades av en kyrka utanför Stockholmsregionen samt kommenterades via SMS.

Solna Pingstkyrka svarade endast med två missriktade ord ”Skärp Dig !”. Pingstkyrkan i Solna har ännu inte förstått att Pingst FFS utgör ett av problemen och att Pingstkyrkans tillsägelse istället skall riktas till de obarmhärtiga svenska pastorer som vägrar att hjälpsamt välkomna.

Oscars församling tillhörande Svenska kyrkan i Stockholm svarade vänligt med hänvisning till Gustaf Vasa församling som också tillhör Svenska kyrkan i Stockholm, eftersom min adress ingår i Gustaf Vasa distrikt. Det är förvisso en administrativt logisk hänvisning, men Gustaf Vasa församling har mottagit exakt samma brev och bör därför själv svara. Dessutom är det föga sannolikt att Gustaf Vasa församling, som nyligen har bedrivit Regnbågsmässor för homosexuella med syfte att ”hylla den gränslösa kärleken och markera för religionsfrihet för dem som anser att samkönade par bör kunna vigas i kyrkan”, och som praktiserar välsignelseakt för partnerskap, skulle vilja omvända sig till Kristendom vid min förfrågan.

En pastor i Svenska Missionskyrkan utanför Stockholmsregionen funderade ”Jag undrar vilka kriterier du använder dig av när du påstår att vi yrkespastorer slutat ”tjänstgöra under Guds direktiv.” Har du andra vägar för Guds uppdrag än vi pastorer? Vill tro att vi använder oss av bibeln för att få ledning, jag har inte hittat någon bättre väg. […] Har för mig att domen tillhör någon annan. Det står också att vi ska dömas med samma mått som vi använder.”. Missionskyrkan citerar den senare delen av mitt påstående ”Ingen kyrka i Sverige besvarade den 121:a vädjan om hjälp. Sveriges obarmhärtiga yrkespastorer har i detta valt att inte tjänstgöra under Guds direktiv.”. De yrkespastorer jag åsyftar i den meningen är de obarmhärtiga pastorer i Sverige som har valt att inte hjälpsamt välkomna mig. Kriterierna för mitt uttalande är Bibliska och är därför Guds direktiv. I mina tidigare vädjandebrev till pastorer i Sverige har jag citerat Guds direktiv genom relevanta ord från Bibeln och jag hänvisar därför åter till www.kyrkor.be/051118.htm och www.kyrkor.be/051129.htm.

Jag har tidigare skrivit:

”Andlig gudstjänst utgör mer än predikantmonologers söndagsmaskerader. Den andliga gudstjänsten involverar hela livets välbehag inför Gud.

·       Hjälp de heliga med vad de behöver. (Rom.12:13)

·       Älska varandra uppriktigt. (Rom.12:9)

·       Lev i endräkt med varandra. (Rom.12:16)

En av kyrkans skyldigheter är att tjäna sin nästa. Uppgiften att tjäna sin nästa begränsas av förmågan. Skyldigheten att tjäna sin nästa är däremot oberoende av viljan att tjäna. Tjänande av sin nästa är lärjungaskapets plikt – begränsad av förmåga och oberoende av vilja.

·       Var och en av oss skall tjäna sin nästa, (Rom. 15:2)

·       Tjäna varandra i kärlek. Hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. (Gal. 5:13)

·       Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. (Joh. 13:35)

Svenska prästers ovilja att hjälpa sin nästa och svenska pastorers bristande barmhärtighet sanktioneras inte i Kristi evangelium (läs Lukas 10:25-37).

·       Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den. Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig", fastän du kunde hjälpa genast. (Ords.3:27-28)

Kyrkans ansvar innefattar att hjälpa människor.”

Därutöver kommenterade en bekant kristen i södra Sverige via SMS till mobiltelefonen ”Är du säker på att det inte är dina krav på församling som ställer till det? Ta bort kravet att församlingen ska hålla med kvinna åt dig. Jesus talar aldrig om att Hans församling ska ge folket en kvinna. Det är ej församlingens sak att hjälpa till med detta. […] Snälla lilla Torsten, den hjälp du vill ha av andra människor kan inte bli ditt bästa. Att få en god hustru är en gåva av Gud. Du skall själv välja ut henne. Ingen annan kan göra det. Du tänker totalt fel.” Nej, trots bekantskapen tänker denne som många andra svenska pastorer fel. Aldrig någonsin har jag ställt krav att en kyrka ska hålla med kvinna åt mig. Däremot kan jag inte kompromissa i avseende till Bibelns krav om nödvändigheten att vilja hjälpa sin nästa. Jag skulle aldrig acceptera att en person utvalde en fru åt mig. Ingen pastor har bibliskt mandat att utvälja äktenskapspartner mot äktenskapskandidaternas vilja. Endast jag själv respektive kvinnan själv kan göra ett sådant val. Däremot är det församlingens sak att vilja hjälpa. Kontaktförmedling på relationsbasis tillhör ett ansvarstagande kristet lärjungaskap. Igen hänvisar jag till www.kyrkor.be/051118.htm.

Några pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till Stockholms kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att också meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig för samtal.

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen 2002 ifrån en av Pingströrelsens sekteristiska församlingar, och Pingstkyrkan Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag enträget vädjat till Stockholms kyrkor om hjälp. Ingen kyrka, emellertid, erbjuder att avhjälpa de två behoven.

Några svenska pastorer uppfattas bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Svensk sjukvård klassificerar Torsten som personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor” och ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär”.

Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism.

Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att bekänna sina tillkortakommanden och tackla församlingsproblemen inom svensk kyrklighet väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Allt fler svenska pastorer förefaller anamma feministteologins och pro-gayteologins heresi än att erkänna naturliga och Gudsordnade genusroller och Biblisk sexualetik. Svenska präster tycks hellre vilja välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

Finns en kristen kyrka i Stockholm som vill avhjälpa båda behoven?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén

Föregående brev kan tillgås via webbplatsen:   www.kyrkor.be.