Sent:   Friday, March 03, 2006 9:00 AM

Subject:   60:e Vädjan om hjälp.

60:e  Vädjan om hjälp.

Institutioner i Stockholm

Hej!

Sextionde gången vädjas till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två enkla, personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter både (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

Den 59:e vädjan om hjälp kommenterades av tre kyrkor utanför Stockholmsregionen. En aktad svensk pastor inom trosrörelsen förvridet hänskjuter problemet angående obarmhärtiga pastorer till den individ som grundlöst uteslutits från kyrkan och vägras kyrkans hjälp. Pastorsmetoden, att orättfärdigt skuldbelägga och att externalisera kyrkans problemorsaker, nyttjas flitigt av auktoritära och pseudokarismatiska svenska pastorer. Trosrörelsepastorn skriver ”Hörde någon säga att en definition på dumhet är att hålla på att göra samma sak, men förvänta ett annorlunda resultat. Utan att på något sätt insinuera på att du är dum, tror jag ändå att det ligger mycket i detta. Om du nu efter 59 brev fortfarande inte fått napp, behöver du nog fundera på om du ska fiska på annat ställe, skaffa annan utrustning eller kanske helt enkelt byta metod! Just nu känns det mest som om du målar in dig i ett hörn. Dina återkommande mail, gör även den mest godhjärtade och välvilligt inställde tveksam. Mitt enkla råd: sluta skicka runt mail till alla dessa kyrkor. Efter ett tag har färgen torkat och då kan du kliva ut ur hörnet och förhoppningsvis hitta en god lösning på ditt problem.” Verkligheten är den diametralt motsatta; svenska kyrkliga ledare har länge motarbetat och kuvat sanningsanförare. Mot några svenska pastorers ondska samt ignorans valde jag att resa mig, ifrån den inskränkta kyrklighetens anvisade hörn, till den av samfund förbehållet offentliga färgplätten, för att på det samfundsreservatet avge nödvändiga avtryck som kan bidra till svenska pastorers omvändelse från obarmhärtighet och oförstånd. Ondska förekommer inom alla samhällssektorer, men på inga platser i Sverige kan uppfattas att hyckleriet framstår mer tydligt än inom svenska kyrkor. Svenska pastorer utgör idag kanske ett av de effektivaste hindren för människors eviga frälsning.

Ingen kyrka inom Stockholmsregionen besvarade den 59:e vädjan om hjälp.

Några pastorers lögner och ondska, och sedermera övriga kyrkors ovilja till kommunikation och förvägrad hjälp, har vållat samt befäster inte endast en personligt olycklig livssituation men också betraktelsen av svenska pastorer som obarmhärtiga. Jag vill därför vädja till Stockholms kyrklighet att omvända sig från denna ondska genom förnuft och godhet, inte endast av personliga skäl, men även som ett gott vittnesbörd för de observatörer som ännu inte har välkomnat Jesus Kristus som sin personlige frälsare. Svenska pastorer förfogar över en god seger för svensk kyrklighet och ett gott vittnesmål i denna följetong, genom att avslutande vilja hjälpa. Kommunikation är botemedlet för kommunikationsbrist, en problemlösande förutsättning och pragmatiskt nödvändigt. Någon pastor måste faktiskt kommunicera en vilja att välkomna samt en vilja att konkret hjälpa. Jag vädjar därför till någon kristen kyrka som vill hjälpa att också meddela det, så att den kyrkan kan träffa mig för samtal.

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen 2002 ifrån en av Pingströrelsens sekteristiska församlingar, och Pingstkyrkan Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag enträget vädjat till Stockholms kyrkor om hjälp. Ingen kyrka, emellertid, erbjuder att avhjälpa de två behoven.

Några svenska pastorer uppfattas bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En svensk pastor befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan har beslutat att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga ovillkorligt förtroende till Södermalmskyrkans pastorer och därför avvisas Torstens ansökan om medlemskap. Stockholm Vineyard anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna. Svensk sjukvård klassificerar Torsten som personlighetsstörd samt att Torsten har ”stora svårigheter i kontakten med andra människor” och ”tankeinnehåll av viss vanföreställningskaraktär”.

Dessa svenska pastorer saknar förstånd och omdöme. Svensk sjukvård saknar i detta medicinsk indikation och professionalism.

Svenska pastorer föredrar att demonstrera sin obarmhärtighet och ondska istället för att vilja hjälpa. I stället för att erkänna sina tillkortakommanden och tackla församlingsproblemen inom svensk kyrklighet väljer svenska pastorer att exkommunicera sanningsanförarna. I stället för att stödja evangelisation väljer svenska pastorer att bannlysa evangelisterna. Svenska präster vill hellre välsigna homosexuella partnerskap och liknande avskyvärda skamligheter än att forma kristet lärjungamässiga församlingar. Svenska pastorer begår äktenskapsbrott, skilsmässa och välsignar trolösa omgiften, men vägrar att bistå ogifta män och kvinnors efterfrågan om hjälp för att underlätta inledande av kristna äktenskap. I stället för ödmjuk och ärlig kommunikation väljer svenska pastorer lögn, förtal och nonchalans.

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som både vill välkomna till lärjungamässig gemenskap och som vill hjälpa i sökandet efter kontakt med en kristen kvinna där en relation eventuellt skulle kunna leda till äktenskap.

Finns en kristen kyrka i Stockholm som vill avhjälpa båda behoven?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén

Föregående brev kan tillgås via webbplatsen:   www.kyrkor.be.