Sent:   Friday, August 19, 2005 8:06 AM

Subject:   Vädjan om hjälp

Vädjan om hjälp till församlingsmedlemskap med gemenskap.

Kyrkliga institutioner i Stockholmsregionen

Hej!

Sextonde gången (tidigare 050812, 050805, 050721, 050714, 050622, 050608, 050507, 050309, 050302, 050222, 041130, 040817, 040501, 040225, 031112) vädjar jag till kyrkliga institutioner i Stockholm om hjälp för två personliga behov. Jag efterfrågar kyrklig hjälp i sökandet efter (1) tillhörighet i en kristen kyrka och gemenskap med kristna lärjungar, samt (2) äktenskaplig gemenskap.

En kyrka fördomsfullt besvarade det föregående femtonde brevet till 45 kyrkor i Stockholm. Ingen kyrka valde dock att vilja hjälpa.

Sedan den oförklarliga medlemsuteslutningen i november 2002 ifrån en av Pingst ffs sekteristiska församlingar, och Filadelfia Stockholms försvar av uteslutningen med kommentaren ”uteslutningen är förståelig eftersom du kan uppfattas som en besvärlig person”, har jag vädjat till Stockholms kyrkliga institutioner om hjälp att finna en kristen kyrka som vill hjälpa båda mina behov.

Sammanfattningsvis: Vineyard ville inte godkänna mig. Pingströrelsens Karisma-sekt grundlöst uteslöt mig. Pingst ffs och Filadelfiakyrkan tordes inte erkänna och ta ställning för sanningen. Trosrörelsens Södermalmskyrka krävde ovillkorligt förtroende och ratade mig. Ingen kyrklig institution i Stockholm har uttryckt en vilja att hjälpa mig med båda två behoven.

Stockholms läns landsting och svensk försäkringskassa tror att Torsten är personlighetsstörd. Ett flertal svenska pastorer i Stockholm uppfattas att bedöma Torsten som psykiskt utvecklingsstörd. En specifik pastor i Stockholm, utan att ha träffat mig, skriftligen befarar att Torstens behov är för mycket resurskrävande för intagning till sin församling. Södermalmskyrkan fastställer att Torsten har en dålig attityd till kyrkan eftersom han inte kan intyga sitt ovillkorliga förtroende till Södermalmskyrkans pastorer – och därför avvisar kyrkan Torstens ansökan om medlemskap efter en 4-årigt regelbunden församlingsbekantskap. Församlingen Stockholm Vineyard, genom den pastor som nu är pastor i Elimkyrkan, anklagar Torsten för problem med sina känslor samt att Torsten inte är ”den sortens” person som Vineyard vill godkänna.

Dessa domar om Torsten saknar ännu korrekt objektiva motiveringar. Landstingets diagnos saknar medicinsk indikation. Pastorsomdömena är oförståndiga och grundlösa. Pastorsanklagelserna är inte sanna.

Varför ljuger pastorer i Stockholm och Sverige?

·         Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar.  (Ef.4:25)

Varför vågar inte pastorer och präster i Stockholm erkänna sina onda gärningar, oförstånd och passivitet som synd?

·         Jesus sade: ”Allt vad de [bibelförkunnare] lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla. Ty de talar men handlar inte.”  (Matt.23:3)

·         Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?  (Jak.2:20)

Prästers ovilja att hjälpa sin nästa och pastorers bristande barmhärtighet sanktioneras inte i Kristi evangelium (läs Lukas 10:25-37).

·         Neka inte den behövande din hjälp, när det står i din makt att ge den. Säg inte till din nästa: "Kom tillbaka senare, i morgon skall jag ge dig", fastän du kunde hjälpa genast.  (Ords.3:27-28)

Skulle inte Stockholms pastorers erkännande och omvändelse från sina synder befria pastorerna så som förnyade föredömen för staden och landet?

·         Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.  (1 Joh.1:9)

Jesu nåd och rättfärdighet är given till varje pastor och präst som omvänder ifrån sin synd till Kristus. Såsom Herren har förlåtit oss skall även vi förlåta varandra.

·         Var goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.  (Ef.4:32)

Jag efterlyser en kristen kyrka i Stockholm som vill välkomna mig. Jag söker samtidigt kristna lärjungars hjälp i mitt letande efter en kvinna för äktenskap. Att en kristen vill dela gemenskap med andra kristna är naturligt och bibliskt rätt. Att en kristen man vill gifta sig med en kristen kvinna är också bibliskt rätt, naturligt och fortfarande normalt. Att bistå mitt sökande efter en kristen kvinna som också önskar att gifta sig är gott och enkelt. Kyrkans ansvar innefattar att hjälpa människor. Att kunna hjälpa och samtidigt inte vilja hjälpa saknar dock Bibliskt stöd.

Vill någon kristen församling i Stockholm hjälpa?

Med vänlig hälsning,

Torsten Nenzén