Sent:    Tuesday, February 22, 2005 7:45 PM

Subject:  Vädjan om hjälp till församlingsmedlemskap.

Vädjan om hjälp till församlingsmedlemskap med gemenskap.

Kära församlingar i Stockholmsregionen.

Hej igen.

Jag vädjar fortfarande till kyrkor i Stockholm om hjälp för två personliga behov som är enkla och angelägna. Jag söker (1) tillhörighet i en kyrklig gemenskap och (2) äktenskaplig gemenskap. Jag söker att få bli välkommen i en kyrka i Stockholmsregionen. Nu sjätte gången (tidigare 041130, 040817, 040501, 040225, 031112) vänder jag mig till några församlingar med förhoppning att snart finna hjälp till kristen och mänsklig gemenskap. Jag hoppas att denna vädjan skall få bli den sista.

Tidigare betjänade jag i sekteristiska Karisma Center men blev som medlem oförklarligt och mystiskt utesluten (2002-11-19). Den oförklarliga uteslutningen från Karisma Center bidrog till svåra sociala omständigheter och utanförskap.

Efter uteslutningen från Karisma Center ansökte jag om medlemskap i Södermalmskyrkan. Södermalmskyrkan avvisade dock min ansökan eftersom pastorn ansåg att jag först borde uttrycka mitt ovillkorliga förtroende till pastorn. Endast en fullkomligt syndfri pastor kan kräva ovillkorligt förtroende.

Efter min påtryckning via Pingst i januari 2005 välkomnade äntligen Filadelfia Stockholm en utredning om uteslutningsorsak, men Filadelfia backade successivt och någon utredning kring uteslutningsorsak uteblev. Filadelfia Stockholm uppger att man inte har lyckats att få kontakt med pastor Thomas Ardenfors (en duktig predikant) i Karisma Center, som delar gemensamma Gudstjänstlokaler med Filadelfia Stockholm. Filadelfia deklarerar att frågorna kring uteslutningen nu är avslutade genom att några av de yttersta ledarna i Karisma Center har avgått från sina tjänster. Karisma Center existerar dock ännu som församling – och frågorna kring uteslutningen likaså.

Filadelfia Stockholm deklarerar att jag nu är välkommen att inkomma med en ansökan om medlemskap till Filadelfia Stockholm, eftersom Filadelfia inte kan se att det finns orsak till att utesluta, men att Filadelfia heller inte kan frikänna Torsten eftersom utredningen uteblivit. I samtal med Filadelfia refererar Filadelfia vid två tillfällen till uppgiften om Torstens partiella uteslutning från Vineyards Teologiska Skola 1997, med antydan från Filadelfia om att Torsten upplevs som besvärlig och att uteslutningen från Karismasekten därmed är förståelig, genom Filadelfias uttalande att ”det finns egentligen ingen orsak till att utesluta, men att du har upplevts som besvärlig”.

Stockholm Vineyard, via rektor Kjell-Axel Johansson (en mycket trevlig människa) som numera är pastor i Elimkyrkan i Stockholm, uteslöt mig 1997 från skolan med motiveringen att ”Du är inte den sortens person vi vill sätta vår stämpel på. Du har problem med dina känslor.” Jag frågade Kjell-Axel Johansson direkt då på plats vad han åsyftade med sin motivering. Då avslutade han samtalet med denna korta mening, ”Jag förstår att du inte förstår.” utan någon ytterligare förklaring. En vecka senare, denna gång via e-post, återupptog jag frågan med Kjell-Axel Johansson om varför jag inte var välkommen till skolan. Då skriftligen nekade han istället till att jag överhuvudtaget skulle ha blivit utestängd från skolan. Efter ytterligare en vecka ändrades hans svar en andra gång och Kjell-Axel Johansson förklarade denna gång att jag fick fortsätta på skolan, men att jag inte fick delta vid hans lektioner. På vilket sätt Torsten skulle, enligt Kjell-Axel Johansson, ha visat uttryck för problem med känslor, eller utgöra någon ”sorts” person är än idag obesvarat – men utgör uppenbarligen något som idag används som styrka åt resonemanget att Torsten är besvärlig – och därför är uteslutning förståeligt.

Att Karismasekten, Filadelfia Stockholm samt långt tidigare Kjell-Axel Johansson har försatt sig själva i besvärande situationer utgör inte med nödvändighet att Torsten är en besvärlig människa. Att sanningen kan upplevas ibland som besvärlig har nog alla vid något tillfälle erfarit. Om Torsten utgör det besvärande problemet bör jag kunna förvänta någon grund för anklagelserna. Och så länge som Filadelfia Stockholm grundlöst insisterar att Torsten inte helt kan frikännas, saknas samtidigt tillräcklig förutsättning för en ansökan om medlemskap där.

Att ingen herde i Stockholm kommunicerar en vilja att praktiskt hjälpa, i finnandet av kommunikativ kristen gemenskap inklusive mitt sökande efter en nödvändig livskamrat, kanske indikerar vår samtids bristande omsorg för varandra. Kyrklighetens passivitet gentemot dessa bägge vädjanden efter konkreta lösningar försvårar möjligheten till en verklig förändring.

Om det inte är alltför mycket besvär önskar jag fortfarande att någon kyrkoherde i Stockholm bistår mitt sökande efter:

(1) en kristen kyrka – behöver en äkta kristen gemenskap.

(2) en kristen hustru – längtar efter äktenskap med en kvinna.

Tack på förhand en sjätte gång.

Torsten Nenzén